Den som väntar på något gott...
Hej igen, verkligen igen!
Efter ett uppehåll på nästan ett år sitter jag åter framför datorn och försöker hitta rätt på tangenter och allt övrigt. Sist talade jag om påsktraditioner, mycket har hänt sedan dess...
Börjar med att införliva mitt ett löfte. Lovade att berätta vem Kajsa är.
Det är en gul-grön underbar undulatpippi! I februari 2009 stod plötsligt en bur utanför min tamburdörr, ovanpå buren låg en textad skylt: Hej! Jag heter Kajsa! Jag tappade för någon minut all kontroll. Gick några varv runt buren men den ganska rädda pippin. Då spred sig ett fnitter runt korridorhörnet och fram kommer de glada givarna, mina barnbarn! Därmed började en ny era i mitt pensionärsliv. Buren fick ett fint läge i mitt djupa köksfönster. Därifrån kan Kajsa kolla, vad kompisarna gör där nere i trädgården, och även de som flyger över på låg höjd.
Svårt att fatta hur mycket en sådan bevingad varelse kan tillföra av sällskap och värme! Nu efter ett år här inne hos mig håller vi daglig konversation. Hon har redan programmerat in ett litet ordförråd, som t.ex. Puss, puss! Gotti, gotti. Ett knäppande likt en ekorre blandar hon in i ramsorna. Utöver detta kan man uppfatta små melodislingor. En del hämtade från P2:s klassiska förmiddagar. Flöjttoner är hennes favoriter.
Varje gång jag kommer utifrån och öppnar dörren, möts jag av olika ljud, som jag uppfattar som en hälsning. När jag sitter vid mitt lilla köksbord, för att äta något gott, gör hon det samma. Flyger till fröholken och knaprar sina små frön. Varje dag finns vi för varann. Hennes små pepparkornsögon, är så varma och gulliga. Just nu går hon igenom sin tredje ruggningsfas. Små fjun finns på det mesta. Men vad gör det?
Nu ska jag släppa en liten bomb!
I höstas vid ett besök av en fågelkännare, konstaterades att Kajsa inte är en "Kajsa", utan en Kalle! Hoppsan, hur blir det då tänkte jag? Det blev inget problem, men undantag för namnhanteringen. Problemet löste sig enkelt. Pippin får nu heta kort och gott Kalle-Kajsa! Börjar nu fungera i alla situationer.
Här slutar jag för idag, vi hör snart utav oss igen, Kalle-Kajsa och Jag:
Mormor Ansa!
Efter ett uppehåll på nästan ett år sitter jag åter framför datorn och försöker hitta rätt på tangenter och allt övrigt. Sist talade jag om påsktraditioner, mycket har hänt sedan dess...
Börjar med att införliva mitt ett löfte. Lovade att berätta vem Kajsa är.
Det är en gul-grön underbar undulatpippi! I februari 2009 stod plötsligt en bur utanför min tamburdörr, ovanpå buren låg en textad skylt: Hej! Jag heter Kajsa! Jag tappade för någon minut all kontroll. Gick några varv runt buren men den ganska rädda pippin. Då spred sig ett fnitter runt korridorhörnet och fram kommer de glada givarna, mina barnbarn! Därmed började en ny era i mitt pensionärsliv. Buren fick ett fint läge i mitt djupa köksfönster. Därifrån kan Kajsa kolla, vad kompisarna gör där nere i trädgården, och även de som flyger över på låg höjd.
Svårt att fatta hur mycket en sådan bevingad varelse kan tillföra av sällskap och värme! Nu efter ett år här inne hos mig håller vi daglig konversation. Hon har redan programmerat in ett litet ordförråd, som t.ex. Puss, puss! Gotti, gotti. Ett knäppande likt en ekorre blandar hon in i ramsorna. Utöver detta kan man uppfatta små melodislingor. En del hämtade från P2:s klassiska förmiddagar. Flöjttoner är hennes favoriter.
Varje gång jag kommer utifrån och öppnar dörren, möts jag av olika ljud, som jag uppfattar som en hälsning. När jag sitter vid mitt lilla köksbord, för att äta något gott, gör hon det samma. Flyger till fröholken och knaprar sina små frön. Varje dag finns vi för varann. Hennes små pepparkornsögon, är så varma och gulliga. Just nu går hon igenom sin tredje ruggningsfas. Små fjun finns på det mesta. Men vad gör det?
Nu ska jag släppa en liten bomb!
I höstas vid ett besök av en fågelkännare, konstaterades att Kajsa inte är en "Kajsa", utan en Kalle! Hoppsan, hur blir det då tänkte jag? Det blev inget problem, men undantag för namnhanteringen. Problemet löste sig enkelt. Pippin får nu heta kort och gott Kalle-Kajsa! Börjar nu fungera i alla situationer.
Här slutar jag för idag, vi hör snart utav oss igen, Kalle-Kajsa och Jag:
Mormor Ansa!
Kommentarer
Postat av: Agnes
Tummen upp till bloggMormor! Underbart inlägg! Många kram Agnes
Postat av: Claudia
Hej hej, kikar in och önskar dig en bra kväll! =)
Kram
Postat av: Marita
Trevlig blogg du har och vilken söt liten undulat, finns inget som går upp mot ett djurs sällskap och tillgivenhet.
Postat av: Beckie Living
Är du emot tjurfäktning? Gör skillnad! Stå för din åsikt och skriv på protest listan http://e-activist.com/ea-campaign/clientcampaign.do?ea.client.id=11&ea.campaign.id=655
Postat av: hanna
Kul att du börjat med bloggningen igen mormor!
Puss Hanna
Postat av: Felicia
Hej! Tycker du är en riktig naturbegåvning när det gäller bloggningen, du skriver väldigt fint! Hoppas det blir fler inlägg...
Hälsningar från Hannas kompis Felicia
Trackback