Vinterland
En liten hälsning från en njutare av vårt vackra vinterland, för nog har det varit vackert med alla våra skiftningar. Det har varit en het linje från mina ögon till mitt hjärta. Borde nog ha varit ute mer i detta vackra landskap, men temperaturen och halkan gav mig en varning.
Kalle-Kajsa har varit mitt pigga sällskap. Han har haft noga koll på nöjeslivet nere i den frusna trädgården. Tyvärr ser han inte balkongens gratisföreställningar. Ett duvpar har hittat dit. Jag blev så ödmjuk av en vacker duvlandning i den lätta snöbädden. Så graciöst när de båda vingarna var helt utspända under några sekunder medan den ryttlande sakta sänkte sig ner i snödunet. Där gick den helt orädd som varande (herre på täppan), sökande efter nerfallna hampfrön från automaten. Fjäderdräkten var purpur-skimrande och fötterna röda, liksom vädjande om tåvantar. Den enda som kunde vara med på denna timja var koltrasten. Han passade på att framföra ett solonummer, med sin svarta solfjäderliknande stjärt, tydligen ett balanstrick.
Kalle-Kajsa och jag bor just nu i en snöigloo. Något som vi på övervåningen är ensamma om. Takets brytning, gör att snön virvlar runt och lägger sig som en hög vit ram runt rutan. Vi härinne, tycker det är mysigt. Vet dock, att efter en dag med plusgrader är tavlan som Kung Bore målat, ett minne blott.
På detta vis fångar jag upplevelser i min närhet. Som detta att från insidan av ett fönster se vyer med levande aktriser. Kom på, att det är ju just så, som min Kalle-Kajsa har det dagligen! Vill bilägga en vacker vinterbild något som är gratis för oss alla just nu.
Idag börjar Hindersmässan här i Örebro. En gammal tradition. I år dukas det upp i vacker vintermiljö. Vet ej om jag skall göra ett besök. Snöstormen bestämmer. Hälsningar Mormor Ansa
Kalle-Kajsa har varit mitt pigga sällskap. Han har haft noga koll på nöjeslivet nere i den frusna trädgården. Tyvärr ser han inte balkongens gratisföreställningar. Ett duvpar har hittat dit. Jag blev så ödmjuk av en vacker duvlandning i den lätta snöbädden. Så graciöst när de båda vingarna var helt utspända under några sekunder medan den ryttlande sakta sänkte sig ner i snödunet. Där gick den helt orädd som varande (herre på täppan), sökande efter nerfallna hampfrön från automaten. Fjäderdräkten var purpur-skimrande och fötterna röda, liksom vädjande om tåvantar. Den enda som kunde vara med på denna timja var koltrasten. Han passade på att framföra ett solonummer, med sin svarta solfjäderliknande stjärt, tydligen ett balanstrick.
Kalle-Kajsa och jag bor just nu i en snöigloo. Något som vi på övervåningen är ensamma om. Takets brytning, gör att snön virvlar runt och lägger sig som en hög vit ram runt rutan. Vi härinne, tycker det är mysigt. Vet dock, att efter en dag med plusgrader är tavlan som Kung Bore målat, ett minne blott.
På detta vis fångar jag upplevelser i min närhet. Som detta att från insidan av ett fönster se vyer med levande aktriser. Kom på, att det är ju just så, som min Kalle-Kajsa har det dagligen! Vill bilägga en vacker vinterbild något som är gratis för oss alla just nu.
Idag börjar Hindersmässan här i Örebro. En gammal tradition. I år dukas det upp i vacker vintermiljö. Vet ej om jag skall göra ett besök. Snöstormen bestämmer. Hälsningar Mormor Ansa
Den som väntar på något gott...
Hej igen, verkligen igen!
Efter ett uppehåll på nästan ett år sitter jag åter framför datorn och försöker hitta rätt på tangenter och allt övrigt. Sist talade jag om påsktraditioner, mycket har hänt sedan dess...
Börjar med att införliva mitt ett löfte. Lovade att berätta vem Kajsa är.
Det är en gul-grön underbar undulatpippi! I februari 2009 stod plötsligt en bur utanför min tamburdörr, ovanpå buren låg en textad skylt: Hej! Jag heter Kajsa! Jag tappade för någon minut all kontroll. Gick några varv runt buren men den ganska rädda pippin. Då spred sig ett fnitter runt korridorhörnet och fram kommer de glada givarna, mina barnbarn! Därmed började en ny era i mitt pensionärsliv. Buren fick ett fint läge i mitt djupa köksfönster. Därifrån kan Kajsa kolla, vad kompisarna gör där nere i trädgården, och även de som flyger över på låg höjd.
Svårt att fatta hur mycket en sådan bevingad varelse kan tillföra av sällskap och värme! Nu efter ett år här inne hos mig håller vi daglig konversation. Hon har redan programmerat in ett litet ordförråd, som t.ex. Puss, puss! Gotti, gotti. Ett knäppande likt en ekorre blandar hon in i ramsorna. Utöver detta kan man uppfatta små melodislingor. En del hämtade från P2:s klassiska förmiddagar. Flöjttoner är hennes favoriter.
Varje gång jag kommer utifrån och öppnar dörren, möts jag av olika ljud, som jag uppfattar som en hälsning. När jag sitter vid mitt lilla köksbord, för att äta något gott, gör hon det samma. Flyger till fröholken och knaprar sina små frön. Varje dag finns vi för varann. Hennes små pepparkornsögon, är så varma och gulliga. Just nu går hon igenom sin tredje ruggningsfas. Små fjun finns på det mesta. Men vad gör det?
Nu ska jag släppa en liten bomb!
I höstas vid ett besök av en fågelkännare, konstaterades att Kajsa inte är en "Kajsa", utan en Kalle! Hoppsan, hur blir det då tänkte jag? Det blev inget problem, men undantag för namnhanteringen. Problemet löste sig enkelt. Pippin får nu heta kort och gott Kalle-Kajsa! Börjar nu fungera i alla situationer.
Här slutar jag för idag, vi hör snart utav oss igen, Kalle-Kajsa och Jag:
Mormor Ansa!
Efter ett uppehåll på nästan ett år sitter jag åter framför datorn och försöker hitta rätt på tangenter och allt övrigt. Sist talade jag om påsktraditioner, mycket har hänt sedan dess...
Börjar med att införliva mitt ett löfte. Lovade att berätta vem Kajsa är.
Det är en gul-grön underbar undulatpippi! I februari 2009 stod plötsligt en bur utanför min tamburdörr, ovanpå buren låg en textad skylt: Hej! Jag heter Kajsa! Jag tappade för någon minut all kontroll. Gick några varv runt buren men den ganska rädda pippin. Då spred sig ett fnitter runt korridorhörnet och fram kommer de glada givarna, mina barnbarn! Därmed började en ny era i mitt pensionärsliv. Buren fick ett fint läge i mitt djupa köksfönster. Därifrån kan Kajsa kolla, vad kompisarna gör där nere i trädgården, och även de som flyger över på låg höjd.
Svårt att fatta hur mycket en sådan bevingad varelse kan tillföra av sällskap och värme! Nu efter ett år här inne hos mig håller vi daglig konversation. Hon har redan programmerat in ett litet ordförråd, som t.ex. Puss, puss! Gotti, gotti. Ett knäppande likt en ekorre blandar hon in i ramsorna. Utöver detta kan man uppfatta små melodislingor. En del hämtade från P2:s klassiska förmiddagar. Flöjttoner är hennes favoriter.
Varje gång jag kommer utifrån och öppnar dörren, möts jag av olika ljud, som jag uppfattar som en hälsning. När jag sitter vid mitt lilla köksbord, för att äta något gott, gör hon det samma. Flyger till fröholken och knaprar sina små frön. Varje dag finns vi för varann. Hennes små pepparkornsögon, är så varma och gulliga. Just nu går hon igenom sin tredje ruggningsfas. Små fjun finns på det mesta. Men vad gör det?
Nu ska jag släppa en liten bomb!
I höstas vid ett besök av en fågelkännare, konstaterades att Kajsa inte är en "Kajsa", utan en Kalle! Hoppsan, hur blir det då tänkte jag? Det blev inget problem, men undantag för namnhanteringen. Problemet löste sig enkelt. Pippin får nu heta kort och gott Kalle-Kajsa! Börjar nu fungera i alla situationer.
Här slutar jag för idag, vi hör snart utav oss igen, Kalle-Kajsa och Jag:
Mormor Ansa!
