Smörblommor i en cykelkorg

De lyckliga stunderna sjunker ned som pärlor mot havets botten.
Där ligger de skimrande av solsken och blå himmel.
Men i tysta nätter dyker jag ned mot det svala djupet,
och räknar de skimrande pärlornas rad.

Denna vers har funnits hos mig i många år. Nu i pensionärslivet har den blivit mer klingande och förklarande. Mina upplevelser dag för dag gömmer jag nämligen i små pärlor... En del blir ljusare än andra.

Nu vill jag öppna en av mina pärlor tillsammans med er.

Tänk er en strålande majmorgon. Beslöt tidigt att packa ryggsäcken och cykla ut mot Hjälmaren. Möts redan vid Vattenverket av Näktergalars konsert. Slår mig ned på en hög strategisk utkikspunkt. I de täta busksnåren är det full aktivitet. Sångfåglarna har anlänt från varmare länder. Alla sjöng i olika tonarter och jag fick sitta på första parkett. Nyponsnåren, Hacktornsträden och Slånbärsbuskagen blommade ikapp med varann. Skapade därigenom en färgsprakande palett. Hela luften vibrerade av paradisets innehåll. Skrev ned så mycket jag kunde och emellanåt tittade jag på små blommor i min fantastiska lupp. Fylldes av gränslös lycka. Allt detta fick jag helt gratis. Villkoret var att jag kunde öppna alla mina sinnen.

Kaffetarmen gjorde sig gällande. Då plötsligt var jag inte längre ensam. Vid min fot satt en vacker Bofinkshane. Han tittade på mig med sina pepparkornsögon. Då blev jag evigt förlorad. Kaffebullen delade vi och både jag och pippin blev helt mätta och nöjda. Dröjde mig kvar i denna idyll i många timmar.

Hemfärden trampade jag i långsamt tempo. Plockade ett stort fång Smörblommor, som placerades i cykelkorgen. Ryggsäcken fick intaga sin rätta plats, nämligen på min rygg.

Denna vårens utflykt gav mig bevis på:


"Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet."


Mina Smörblommor





 







Foto: Anna-Greta Forsberg


/ Mormor Ansa och "Kalle-Kajsa" 


RSS 2.0